söndag 3 november 2013

Fortsättning följer =>


Idag är det sju år sedan Peter och jag lovade att älska varandra i nöd och lust. Med oss på denna vår stora dag i Lövhults kapell var förstås våra älskade ungar. På ett sätt är det svårt att förstå att det redan gått sju år. På ett annat sätt så känns det som om det som om det alltid varit så här. Och visst har det varit både upp och ner under åren som gått. Men bäst av allt är vi blivit en familj som verkligen finns för varandra, oavsett blodsband. Jag är SÅ glad att ni alla finns i mitt liv, ungar! Och Peter - ett liv utan dig har jag mycket svårt att tänka mig. Du är inte bara min man utan också min bäste vän. Tack för de här första sju åren!



Från vänster: Stående har vi Ida och sittande Anna. Peter och jag (så klart) och
framför oss lilla Johan (som är mycket större nu), Sabina och Sanna uppe till
höger och Stefan och Jocke sittande framför dem. Visst är de fina våra kidz!

Inga kommentarer: