torsdag 13 december 2012

Sankta Lucia


Har ju inga skolbarn längre så något riktigt Luciafirande har det inte blivit för mig de senaste åren. Det är inte lika stämningsfullt att slå på TV:n som att uppleva sina små avkommor under stort allvar framföra inövade sånger i decembergryningen. Ofta var det vackert och jag var lite extra stolt mamma dessa dagar. Är inte särskilt lättrörd (eller jo det är jag, kanske) men det var ofta jag fick blinka bort en tår i ögonvrån. Ibland blev det mindre lyckat. Som den gången en klasskompis till Stefan svimmade på scenen och alla trodde att han bara fejkade, som den klassens clown han var. Tills någon av killarna i sexan började sparka på honom och plötsligt insåg att han faktiskt inte spelade. Fullständigt kaos utbröt. Antagligen berodde svimningen på nervositet och/eller värme för han kom sig ganska snabbt när han kom av scenen. Men det blev inget vidare stämningsfullt firande efter den incidenten ... :)

Då jag själv var i tonåren hade vi (jag och en kompis) ett lönsamt Lucia-projekt. Det började med att någon undrade om vi kunde Lussa på en personalfest. Vi skulle få en slant om vi ställde upp. Javisst, kunde vi det. Lite extra julklappspengar var ju välkommet. Så vi drog ihop ett gäng på en 10-12 tjejer och körde igång. Jag arrade och övade sångstämmor med dem. Kompisen var en riktig entreprenör och tog på sig manager-rollen. Och hon gjorde det bra! Redan första året blev vi bokade för ett tiotal lussefiranden. Och kommande år fick vi så många förfrågningar att vi inte fick tiden runt Lucia att räcka till och var därför tvungna att tacka nej till en hel del. Vi delade inkomsten systerligt och jag minns att sista året fick jag drygt trehundra spänn på detta extraknäck. Fatta hur mycket pengar det var i slutet av 70-talet! År fyra hade vi skingrats för vinden och Lusseknäcket var över.

Idag har jag upplevt Luciagryningen som i en dimma. De senaste veckorna har det varit alldeles för lite sömn på grund av valparna och det börjar definitivt att ta ut sin rätt. Vaknade i natt (som vanligt) vid 4 av att Geisha behövde gå ut. Det visade sig att valparna fått diarée av någon orsak. Så istället för att krypa ner i sängen igen var det bara att sätta igång och städa valplådan, tvätta av det värsta på de små och fläckvis på mamma. Se till att de fick upp värmen igen. Och sedan väga valpar för att kolla att de inte tappat vikt. Det hade de inte - tvärtom. Och de verkar pigga så förhoppningsvis är det övergående. Men idag blir det stenkoll. Oroligt när de är så små!  

Eftersom det var omöjligt att somna om (för mig - valparna och Geisha somnade sött) så har jag använt morgonen till att uppdatera undersidorna i bloggen. Läs om du vill ... :)

Inga kommentarer: