fredag 16 november 2012

I sänghalmen

Så ligger jag här igen och vrider mig fram och tillbaka. Min mans djupa andhämtning lockar mig och jag vill inget hellre än att falla in i samma rytm. Tror jag. Vill inte - Vill. Men vad jag vill är underordnat. Gnistan som tändes i drömmen vill inte slockna. Den brinner allt hetare, sekund för sekund. Elden i mitt huvud sprakar, adrenalinet pumpar och min kropp är alert som om den laddade inför mitt livs maratonlopp. Jag rullar rastlöst runt i sänghalmen, kastar täcket åt sidan och noterar att vårt underlakan börjar bli fuktskrynkligt. Då drabbas jag ännu en gång med full styrka. Flämtande försöker jag fly undan men fångas upp igen. Och hur skulle jag kunna undkomma det oundvikliga? Tanke och känsla är totalt uppslukande. Jag vet att det krävs att jag fullföljer innan jag lämnas i fred. "Å, om den ändå ville infinna sig snart!" tänker jag. Ja, sömnen alltså. Vad trodde du? ;)

Nej, jag snackar inte om några sexiga nattäventyr den här gången. Jag talar om Inspiration med stort "I". Den där typen som är tvingande och vägrar att släppa taget. Känns det igen? Vanligtvis är jag tacksam för alla idéer som är utvecklingsbara. Det är jag även denna morgon - om än ruskigt trött. Jag bara undrar: Varför måste jag alltid vakna mitt i natten med tvingande inspiration? 


2 kommentarer:

Bo Lidén sa...

Jag vaknar ibland mitt på nätterna och har fått en skrividé. Sedan fladdrar tankarna iväg och det går inte att somna om på en lång stund. Ändå måste jag gå upp och skriva ner allt direkt, annars är nästan allt "smart" jag kommit på puts borta, när jag vaknar på morgoen.
Jag gillar skarpt sänggavlarna på bilden.

Helena Dahlstrand sa...

Bo Lindén: Att skriva ner alla fantstiska idéer är ingen dum idé alls. Risken är stor att de rymmer annars ...

Ja, visst är sänggaveln häftig! :)