lördag 3 november 2012

En kärlekshistoria

Jag tror inte på slumpen - Jag tror att allt har en mening även om vi inte alltid ser eller förstår den. Ibland är det så påtagligt att jag skulle vilja säga att det finns en plan där allt är förutbestämt. Ödet. Så var det när du kom in i mitt liv, Peter.

Min bästa vän Petrea hade registrerat sig på Mötesplatsen för att nätdejta och hade ett par intressanta killar som hon ville att jag skulle "kolla in". Själv var jag också singel sedan 5 år och hade testat nätdejting några år tidigare utan någon vidare framgång. Antingen var de män jag väl träffade IRL inte alls som de verkat online eller så fanns det absolut ingen personkemi. I sanningens namn trivdes jag ganska bra med att vara singel för det mesta. Jag var med andra ord inte så himla sugen på att registrera mig men lät mig övertalas att ta en testperiod på 5 dagar. När jag kollat in "Petreas killar" och precis var i färd med att radera min profil igen dök det upp en smålänning som ville chatta. Jag talade om att jag precis tänkte stäng ner kontot och sa att han fick maila mig istället om han ville "prata". En snabbcheck på hans profil (ja, liiite nyfiken var jag allt ändå) visade en massa bilder på alla hans folkracebilar, mc, cross och fyra (!) barn/ungdomar i samma ålder som mina egna tre. Någon bild på honom själv fanns inte i profilen. Jag loggade ut och trodde aldrig mer jag skulle höra något från honom. 

När jag startade upp datorn dagen därpå (minns så väl att det var en kall, solig söndag i början av februari) så fann jag ett långt mail från smålänningen. Han visade sig heta Peter. Mååånga mail/dagen blev det redan första veckan. Plötsligt och helt oväntat var hela mitt huvud uppfyllt av en man, 40 mil söderut, som jag inte ens sett på bild. När nästa helg kom pratade vi i telefonen första gången. Det samtalet varade i 14 timmar. Och vad pratar man med en främling om i 14 timmar, kan man undra? Livserfarenheter, våra barn, tidigare förhållanden, drömmar och musik. Helt galet men det klickade direkt!

På något vis kände jag mig tvungen att bevisa för mig själv att detta inte kunde vara verkligt, så redan efter tre veckor tog jag tåget från Dalarna till Småland för att träffa denne man som gungade min värld. Det hjälpte föga att hela mitt förstånd talade om för mig att det var ytterst osmart att skaffa ett förhållande med någon som bodde så långt borta, som hade så många barn och (sist men inte minst) verkade vara minst lika egensinnig som jag själv. Det var väldigt olikt mig att stämma träff med någon på så sätt men var helt säker (eller i alla fall ganska säker) på att känslorna jag hade för denne man var en total illusion och att allt skulle gå över så snart vi träffats. Ville därför ha det hela avklarat så snart som möjligt. Ungefär som när man rycker ut en tand. Brorsan i Borås lovade att rycka ut som räddare i nöden ifall Peter skulle visa sig vara någon sorts Internetgalning.

Jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv. När tåget stannade till i Jönköping slutade jag andas och de sista två milen skakade hela jag. När jag klev av i lilla Forserum så stod han där på perrongen. En snabb kram (vi vågade knappt se varandra i ögonen) sedan bar det av hem till honom där middagen var förberedd. Som den skicklige kock han är, hade han verkligen ansträngt sig och lagat fin fransyska med murkelsås. Och jag, min fåne, talade om att jag var en f.d. vegetarian som knappast åt nötkött och att sås inte hörde till min favoritföda. Stackar'n, vilken otacksam gäst! Men han förlät mig och snart flöt samtalet obehindrat. Ett par timmar senare var det som om vi känt varandra i åratal. Jag ringde min brorsa och talade om att allt var lugnt. Genom telefonledningen kunde jag ana hur han skeptiskt undrade vad som flugit i hans vanligtvis ganska sansade syster.

På lördagsmorgonen tog Peter fram gitarren och vi sjöng och spelade i timmar. Även musikaliskt klickade det mellan oss, trots att vi hade ganska skiftande bakgrund. Han som basist/gitarrist i div. rockband och flera år i ett dansband. Jag själv som låtskrivare och sångerska av främst visor, jazz och blues. Kanske berodde det på att viljan var stark men vi lyckades utan problem hitta en gemensam musikalisk grund att stå på. Vi jobbade bl.a. fram ett härligt arr på "Everywhere" (Emila de Poret) som var väldigt populär och gick mycket på radion just då. Kan ju avslöja att jag kunde skriva under på varje ord i sångtexten den våren. Och den låten kommer nog alltid att betyda massor för mig ... ;)

Ja, från och med den första helgen i slutet av februari fanns det helt enkelt ingen återvändo för oss. Så för att göra en lång historia kort: Den sommaren provbodde jag och barnen i Småland. Hösten hemma i Dalarna var en ren plåga. Det kändes som om det var eoner mellan våra efterlängtade helger. Han kände tack och lov precis som jag och under Alla-Helgons-helg, bara nio månader efter det att vi träffades första gången, gifte vi oss. Det var 6 år sedan idag och även om resan ibland varit tuff ibland, så finns det fortfarande ingen återvändo. 

Jag älskar dig, Peter!






Hela klanen Dahlstrand/Simonsson på bröllopsdagen -06.


4 kommentarer:

Habowoodfrun sa...

Vilken solskenshistoria <3 Jag läser med ett stort leende på läpparna :)

Mångmamma sa...

Säger som Ann - vilken fantastisk historia..:)
Grattis till er bägge!

p3a sa...

Känns juste att det liite grann ”var mitt fel” även om du nu drog iväg långt åt…..och ”No Piano” blev lite svårt att fortsätta med, och jag Inte hittade någon prins till mig själv…….då!! : ) Stort Grattis till er båda!!

Helena Dahlstrand sa...

Ja, ibland kan livet ta oväntade vägar, Habowoodfrun och Mångmamma. Visst är det härlig! ;)

P3a: Självklart är allt ditt "fel"! Och visst var det synd att vår band "No Piano" blev no more. Men värst är ändå att ha 40 mil emellan dig och mig, vännen. Nu när du hittat din prins långt uppe i Norrland så hoppas jag innerligt att du kan locka honom söder ut så att vi slipper få ÄNNU längre resa för att träffas! <3

Etiketter

2014 (1) 2015 (1) 50-årsfest (1) Allan Beddo Band. Jönköping (3) barn (7) benfraktur (5) bloggstafett (1) BOK SM (4) Bokeri Förlag (4) bokeri.se (18) Bokeriassistans (8) bokeributiken (3) Bokerinytt (5) Bokmässan (4) Bokprat (4) bokproduktion (3) bröllopsdag (1) böcker (5) Cattis Frendin (1) copyright HD (38) dans (1) deadline (2) Debatt (7) dikter (8) Disa och Yrsa (2) drömmar (1) Duo Dito Förlag (32) Duo Dito trubadurerna (4) duodito.se (6) Dåtidsnovellen (4) e-bok (1) e-böcker (6) egen utgivning (1) familjen (7) Fantasy (1) filmmanus (1) filmprojekt (2) finalister (2) foto (1) framtiden (6) Framtidsnovellen (10) Funderingar (8) födelsedag (4) författarpresentation (1) Gästbloggare (1) Here I am (1) hundvakt (1) husbygget (5) höst (1) inspiration (2) Jobb (28) jobb. Bokeri (2) jul (3) julklappar (2) Julklappstips (1) Kul (16) Kulturhuset (1) kärlek (5) köksrenovering (4) layout (8) LCHF (9) magisk realism (1) Manusassistans (3) manusstopp (1) midsommar (1) minnen (1) missbruk (2) musik (10) målande (1) nordisk mytologi (1) noveller (2) novelltävling (12) NPF (9) Nutidsnovellen (4) Nytt år (2) paus (1) personligt (107) planer (2) rea (1) recension (2) release (8) semester (3) självmordsförsök (1) Skatteverket (coverband) (1) skrivande (22) Skrivarkurser (14) skrivartävling (7) studier (2) tant (1) Tant de Lux (2) trilogi (1) unga vuxna (1) Utlottning (2) valpar (12) Välkommen (1) vänskap (3) webbdesign (2) webbsidor (2) årskrönika (3) Älskade ungar (2)

Leta i den här bloggen