söndag 14 oktober 2012

Znark!


Jag såg en föreläsning om sömnbehov, trötthet och utbränningssymptom för några veckor sedan på TV.  Forskaren (som jag naturligtvis inte minns namnet på) sa att 20-åringar är den absolut tröttaste gruppen människor. Det beror delvis på att de har större sömnbehov än äldre men även på att de sällan får sitt sömnbehov tillfredsställt. Vet inte om jag minns exakt men ungefär så här tror jag att det var för att en frisk person skulle känna sig utvilad:

  • 20-åringen behöver sova 8,5 timmar/dygn
  • 40-åringen behöver 7,5 timmars sömn
  • 60-åringen behöver endast 6,5 timmar

Intressant var också att om man sover mer än "sina" timmar så blir man allt tröttare för varje timme. Sömnbehovet påverkas förstås av sjukdom, kronisk värk, utbränning och liknande eftersom sömnen givetvis måste vara kvalitativ. Personligen kan jag konstatera att jag varit typ en 60-åring i hela mitt liv och därtill en extrem morgonmänniska. Kan inte påstå att jag alltid vaknar utvilad (långt därifrån!) men så snart jag slår upp mina ljusblå är det full fart på hjärnaktiviteten och det går inte att hitta någon avstängningsknapp. Önskar ibland att jag kunde vända mig och somna om ett par timmar. Det låter så himla skönt det där med att ta sovmorgon! Men egentligen är det ganska skönt att få lite egen-tid innan resten av världen vaknar till liv också. När barnen var små var jag ofta igång redan vid fem-tiden för att hinna få en stund innan alla vardagskrav startade. Så gick det till när jag skrev min första bok Älskade ungar.

I morse vaknade jag med huvudet fullt av en romanidé som jag absolut INTE har tid att vidareutveckla nu! Det är en idé som envist bitit sig fast och vuxit under några veckor nu. Ni känner kanske igen den typen av tvingande inspiration som upptar hela ens tankevärld och som man till och med bearbetar i sömnen? Jag vet ju av erfarenhet hur mycket jobb det innebär och det finns inte en chans att jag ska kunna kasta mig in i något sådant projekt de närmaste månaderna. Men det bästa med tidiga mornar är ju att man faktiskt inte stjäl tid från någon/något alls. Ska det bli något privat skrivande så är det skrivtid mellan 5-8 på morgonen som gäller. Denna sköna söndagsmorgon snarkar gubben gott och hundarna ville sova mer efter morgonkissen. Så lite research och några föranteckningar har jag unnat mig att göra, trots allt. Det känns bra! Om det finns utrymme för något uppslukande romanprojekt framöver, lär väl visa sig. Men OM - så har jag i alla fall lyckats fånga grundidén nu! :)

Nu ska jag packa för att vara hundvakt hos min pappa under hela nästa vecka. Nås via mail och mobil men kommer inte ta datorn med den här gången. Ska nämligen försöka ta lite ledigt och njuta av promenader med hunden, fota, läsa några bra böcker och kanske (bara kanske) fortsätta tankeprocessen kring min romanidé en smula. Jag hoppas på fint höstväder!

God morgon världen! :)

1 kommentar:

Anonym sa...

Godmorgon :) Kram Desirée