onsdag 31 oktober 2012

R.I.P.

Den sorgliga nyheten om att du var döende nådde mig igår förmiddag. Nu på morgonen fick jag veta att du hade somnat in. Trots att jag visste att du drabbats av en obotlig sjukdom känner jag mig chockad och på något vis oförberedd. Livet är skört - jag vet - men det känns så orättvist att det skulle ta slut så tidigt för dig. Men vissa sjukdomar kan vara oförsonliga fiender och tar inte nödvändigtvis hänsyn till ålder. Även en riktig kämpe som du kan tvingas att kapitulera. Nu är kampen över, min vän!

Minnet av dig har varit oerhört levande för mig under det sista dygnet: Du var min första "riktiga" pojkväns systerdotter och lite yngre än jag. Du var 13 år fyllda och jag lite drygt 14 när vi lärde känna varandra. Förhållandet med pojkvännen blev inte långvarigt. Vår vänskap varade däremot i åratal. Vi var egentligen väldigt olika som människor. Nästan varandras motsatser, faktiskt. Du var praktiskt lagd, hade ett hetsigt temperament och var ständigt närvarande i nuet. Jag var en eftertänksam grubblare med en kreativ själ som allt för ofta irrade omkring uppe i det blå och alltid var på väg någon annanstans. Du hade en osviklig förmåga att ta ner mig på jorden när det behövdes. 

Under hela tonårsperioden var vi nära. Sedan kom några år när vi befann oss på avstånd - både geografiskt och i vår vänskap. När jag flyttade tillbaka till min barndomsort i början av 90-talet hade vi båda precis blivit mammor. Du skaffade tre vildar, precis som jag. Våra barn växte i princip upp tillsammans då vi umgicks väldigt mycket under de här åren. Många var de koppar kaffe vi delade medan barnen lekte. Utan dig vet jag inte hur jag skulle ha överlevt den tuffa småbarnperioden, som för mig och mina barn innebar massor av utredningar, sjukhusvistelser och oro. Du fanns alltid där med uppmuntrande ord och rent praktisk hjälp. Är dig evigt tacksam för det!

De senaste åren har vi inte haft särskilt mycket kontakt. Livet förde oss åt olika håll. Först skilde jag mig och flyttade. Sedan skaffade du en ny kärlek och flyttade även du. Vi tappade kontakten. Via Facebook har jag under det senaste året fått korta uppdateringar om ditt liv men vi har inte träffats IRL på många år. För mig kommer minnet av dig som ung, stark och drivkraftig alltid att leva kvar. Alla mina tankar till dig och din  familj idag. Vila i frid, vännen!







Inga kommentarer: