måndag 14 maj 2012

Körsbärsblom

Klev av bussen i pappas Totebo igår och konstaterade att "här luktar det sommar". Våren ligger i alla fall nästan en vecka före oss på höglandet. Här blommar både körsbär, äpple och hägg för fullt. Till och med syren på sina ställen. Mycket vackert! Körsbärsblomning får mig alltid att tänka på Japan. Har aldrig varit där men önskar att jag får tillfälle att åka dit någon vår då alla körsbärsträd blommar. Ett av många önskeresmål som står på listan. Undrar när jag ska hinna och få råd?


Lyckades åka iväg utan elkabel till datorn så jag blir faktiskt tvungen att ta ledigt ett par dagar tills paketet kommer med posten. Stackars mig! :) Ärligt talat är det nog precis vad jag behöver. Är väldigt trött och slutkörd efter den här vintern. Det har varit lite för mycket. Sjukdom i familjen, oro, brinnande deadlines, oro, stora beslut som bara måste tas och ... mer oro.

Egentligen är det kanske inte så konstigt att jag känner mig sliten. Om jag bara ska sammanfatta några av det senaste årets energikostande händelser i familjen (vissa är lite för privata för bloggen) i så ser det ut som så här: I maj gjorde Peter en stor ryggoperation som det tog tid att hämta sig efter. Strax efter det så åkte äldsta dottern på njurbäckeninflammation med 41,7 graders feber vilket resulterade i 5 dygn på sjukhus. Till midsommar fick Geisha (vår tik) Borrelia och vi trodde nästan att hon skulle dö för oss. Men hon tillfrisknade (som tur var!) efter ett par dagars behandling på djursjukhuset. I augusti åkte jag på blindtarmsinflammation och fick en hel massa komplikationer efter operationen och har faktiskt inte riktigt hämtat mig ännu. I slutet av oktober fick vi en kull med valpar - med allt det innebär av nattvak och passning. Ett par vändor däremellan har Peter varit inne för hjärtat eftersom man inte nonchalerar misstänkt kärlkramp efter en allvarlig hjärtinfarkt som han hade för ett par år sedan. I förra veckan (samtidigt som jag själv var febrig och vrålförkyld) så åkte Bina på njurbäckeninflammation igen. Som tur var hann det inte gå lika långt innan hon fick rätt medicin denna gång så hon är redan på bättringsvägen. Och nu är jag som sagt var hundvakt i Totebo eftersom pappa ligger på sjukhus och ska opereras. Oro börjar bli mitt mellannamn. Känns som om det nästan är osannolikt att det ena efter det andra kan avlösa varandra så här hela tiden. Snacka om bad flow! Hoppas verkligen att sommarsolen kommer med lite mer energi och livsglädje!!!

Och nu ska jag ta ut Uno på en kvällskiss och krypa ner i sängen med en bra bok. Sov gott, vänner!

Inga kommentarer: