fredag 4 november 2011

Livsberättelser

För så där en 12-13 år sedan befann jag mig vid en punkt då jag var övertygad om att mitt liv skulle förändras drastiskt. Att framtiden var ljusare än på länge. Orsaken var att vi efter många års kamp, oro och utredningar äntligen fått en diagnos på vår 8-åriga dotter. På den tiden kallade de det för svår DAMP med autistiska drag. (Nuförtiden kallar de det ADD och högfungerande autism.) Jag var helt säker på att nu skulle allt förändras till det bättre. Vi skulle få det stöd som behövdes för dottern i skolan och ro i familjen när vi nu visste vad vi hade att hantera. Jag var fylld av energi och framtidstro.

Under den här perioden jobbade jag mycket med musik och fick för mig att jag borde göra något av alla mina egna låtar som bara låg i byrån och skräpade. Många var mycket personliga och när jag började jag kika närmare på dem insåg jag de var rena dagboksanteckningar. Sångerna bar en berättelse om vårt liv, om mig och om min familj. Ur 12 av mina egna låtar föddes min självbiografi ”Älskade ungar”. År 2000 kom den ut på Gravander & Widerlöv förlag tillsammans med en CD med samma namn.

Ungefär 10 år senare befann jag mig i en nästan motsatt livssituation. Jag upplevde att alla vägar redan var prövade och att hoppet om att hitta en fungerande skolsituation för dottern och en vettig vardag för familjen var försvinnande litet. När allt rasar omkring en växer frustrationen sig stark och det påverkar hela livet. Det enklaste är att låta total uppgivenhet ta över. Jag var nära, kan jag lova … Men man kan ju inte ge upp när det gäller ens älskade unge – även om ungen i fråga vid det här laget var nästan myndig.

– Ska det verkligen vara så här? frågade Sanna mig en dag när allt var extra tungt.
– Nej, svarade jag med en djup suck.
– Kan inte du skriva en bok mamma och berätta vår historia? Kanske kan det hjälpa någon att slippa allt som jag gått igenom.

Jag kände hur allt inom mig protesterade. Hur skulle jag orka? Men naturligtvis hade hon rätt, min kloka dotter. Det ska inte behöva vara så här! Och det enda sättet att försöka förändra något är genom att informera och diskutera. Så jag började skriva men Sanna och min man Peter fick också hjälpa till. Och storasyster Sabina blev satt att göra illustrationerna.

I mars 2010 släpptes en andra upplaga av ”Älskade ungar och i maj 2011 kom vår diskussionsbok ”Ska det vara så här? ut på Duo Dito förlag. Just nu kan du köpa båda böckerna till paketpris i Bokeributiken på Bokeri.se.



2 kommentarer:

Anitha Östlund sa...

Tack för att du delar med dig. Så fort min dator behagar fungera lägger jag in dina länkar på hemsidan.

Helena Dahlstrand sa...

Tack Anitha!