söndag 12 april 2009

Oväntad vändning...

Ibland kan livet ta en helt oväntad vändning. Långfredagens morgon gjorde den det i våra liv. Efter en kopp morgonkaffe så hade Peter och jag planerat storhandling och sedan påskfirande med alla våra hemvändande kidz. Sanna och Stefan bor ju här jämt. Sabina var hemma på påskledighet och Ida och Johan på ingående. Mysigt att fira påsk med familjen. Vår förhoppning var också att hinna fixa lite med tillbygget under ledigheten och Peter tänkte premiärtävla i agility med Atreyu på måndagen.

Eftersom vi var lediga, så stressade vi inte efter kaffet. Peter var dessutom ganska trött och matt. Veckan som gått hade varit tuff. Efter att ha varit långtidssjukskriven pga av diskbråck i ryggen så hade han precis börjat jobba på heltid. Inte konstigt att han var slut. Han gick och lade sig en stund igen medan Sanna och jag satt vid datorn och kikade. Efter en liten stund kommer Peter nästan krypande och säger att han inte alls mår bra. Hans röst bär knappt, han är askgrå i ansiktet, har kramp i armen och svårt tryck över bröstet. Dessutom så han har mycket svårt att andas och håller på att rasa ihop. Jag inser direkt att det är allvarligt och att det troligtvis är hjärtat. Sanna och jag försöker att få honom att sätta sig och sedan ringer jag 112.

Ambulansen kommer mycket snabbt. Femton minuter efter telefonsamtalet startar de behandling här hemma. Smärtlindring, syrgas, ekg och sedan nitroglyserin och blodförtunnande. Ekg:t mailas till Ryhovs sjukhus i Jönköping och sedan packar vi in oss i ambulansen och åker. Det går i 150-170 mellan husvagnsekipage och gamla jänkebilar. Påskhelgen är det nämligen en stor bilmässa vid Elmia. Väl inne på sjukhuset möter ett team upp och vi springer till röntgen avdelningen där de omgående utför en ballongsprängning. Jag blev förd till hans blivande rum på hjärtintensiven och förberedde mig mentalt på en lång väntan. Men en dryg halvtimme senare kommer Peter. Han ser friskare och piggare ut än han gjort på mycket länge. Troligtvis har det succesivt blivit allt trängre i ett av hjärtats stora kranskärl. Till sist tog det tvärstopp och hjärtinfarkten var ett faktum. Inte konstigt att han varit matt och orkeslös i höst och vinter...

Tack och lov att vi bor nära ett riktigt bra sjukhus med hjärtspecialistteam. Ju snabbare vård - desto mindre skadorna på hjärtmuskeln. Har vi tur så kommer allt fungara riktigt bra med medicinering och specialkost. Ser fram emot att få hem min älskade man!

Inga kommentarer: